Tid!

 Tid

Klockan är aldrig tillräckligt mycket 

Sekunderna, minuterna, dagarna är alldeles för få

Veckorna är aldrig tillräckligt långa

Kan hända att det är, just mig det är fel på?

Är det jag som inte är tidseffektiv?

För att jag hänger  på den  tråd som är skör

Man kan inte alltid vara produktiv

När den sista dagen dör

Tiden och allt är ju relativt

Det finns inget vettigt sätt

Att mäta den på, med, mot eller objektivt

För klockan känns inte rätt

Jag är en tidspessimist fången i en tidsoptimists kropp

Ska jag byta kön tro? 

 Eller anpassa mig till tidens snopp? 

Ja, nattens dikt "ballade" ur en smula, men jag är ursäktad för jag 

är trött.

Idag har jag jobbat på bra iallafall, dagens insats får räcka, men det dumma är att jag vet inte hur långt det kommer räcka. Jag vill bli mer förutseende, men jag kan inte komma ifrån att sista minuten-insatsen är inspirerande, även om resultatet kanske blir lite halvdant. Jag tyckte till och med att det var intressant att lära mig om medeltida kompositörer. Intresset kommer med tvånget. Det ska jag försöka lära mig något av. Jag gillar samband helt enkelt, och det såg jag många av idag och då är det skitsamma med betyg. 

Det ska jag säga till CSN, den dagen då de kräver mig på pengar, och göra

 den här posen!