Min kära cykel!

Det var en gång en rabbin som började cykla. Han sa han aldrig kommit så nära gud som när han cyklade. 

Nej, så var det ju inte. Han började surfa. Men min cykel är min surfingbräda i livet. Med hjälp av den kan jag ta mig genom folkhavet och åka på vågor av känslor...hehe. Det är ju för fan bara att trampa en stund. 

Svårt att säga hur allt kommer att sluta just nu. Det blåser mycket och vågorna är höga och dalarna är djupa. Det kanske inte blir som jag vill just nu, men fram tills nu så har min plan funkat rätt bra.  Jag har fått mina läxor, frågan är om jag kommer lära mig något av dom, eller om mönstren upprepas återigen. Jag jobbar på det iallafall. Så länge jag har min cykel så kan jag surfa vidare ett tag till.