På måndag!

På måndag kommer pengarna. Jag ska fan aldrig mer låna pengar av folk. (kommer att göra ändå) Så dumt egentligen. 400 tjoff! Det är dyrt att leva. Jag vill ha ett större rum, jag vill gå ner i hyra, jag vill gå upp i vikt,  jag vill supa mindre, jag vill må bra. Umgänget är ofta kretsat kring alkohol. Det är ju onekligen trevligt att bli full och det inget fel med det, men bakfyllan. Fyllans ständiga följeslagare som tröttar ut och dödar mer och mer för varje gång, som slår ut talförmågan, äter upp självförtroende och plockar fram en person som jag gärna hade mobbat rätt hårt på högstadiet. Ibland hade det varit bättre att vara trög på riktigt, och kläcka ur sig tröga saker som inte är styrda av osäkerhet utan av ren jävla dumhet. 

Det känns som jag lurar mig själv varje gång. Jag glömmer bort bakfyllans konsekvenser för min del. Det var jättetrevligt på KB, inget snack. Det var trevligt på förfesten. Inget snack. 

Ja, bakfyllan är väl jobbig för alla mer eller mindre. Klart att varje individ tycker att just de har den värsta bakfyllan. Jag försöker inte tävla, tro mig. 

Jag känner mina vänner ganska väl. Jag vet ganska bra vad de tänker. Jag vet att det är jag som dömer mig själv och inte dem.

Jag vet dock att osäkra människor är ett störande moment i en grupp. Jag ser mig inte som ett störande moment, och jag vet att de inte ser mig som ett störande moment. Men osäkerhet föder osäkerhet. Hur ska man bemöta en osäker person som råkar vara ens kompis?Ignorera,visa sympati, pusha in i konversationer, säga något provocerande för att få fram en reaktion. Det finns inga givna och bra svar. 

Jag tycker om dem, mina vänner. Jag tillåts vara mig själv, även om jag inte är den person jag allra helst vill vara, just nu. Imorgon är det annorlunda. Nästa fredag också, det blir nog sköj, men jag fruktar att lördagen kommer att se ungefär likadan ut.