Fantasi+verklighet=Sant

Jag hoppar från tanke till tanke just denna kväll. Är det bara jag som sitter och pratar..eller viskar för mig själv? Jag tänker tillbaka på pinsamma, roliga, tråkiga, glada och ledsna händelser. Jag ser bilder som på något sätt är verkligare än min omgivning.

 Jag kommer ihåg när jag blev påkommen att gestikulera och just viska för mig själv när jag stod ute och rökte. Mamma och en gammal vän hade stått och tittat på mig i flera minuter. Båda log och undrade vad jag hade tänkt på. Jag kommer inte ihåg vad jag tänkte på idag. Men det är skönt att ha sin egna stund för sig själv. Jag gillar det på något sätt. Att kunna tänka tillbaka och återuppleva det som har hänt. Man kan även tänka på framtiden hur man vill att den ska vara, men på något sätt så känns det som att det redan har hänt. Nostalgisk över framtidsvisioner..hmm. Jag blir nostalgisk och rörd över mina framtida hjältedåd och mina kloka beslut i pressade och farliga situationer. 

Allt är ju överdrivet. Helt klart. Men, jag tror faktiskt att dessa små fantasier kan vara en slags förberedelse för någon slags verklighet som kanske väntar. Ibland tänker jag att jag hamnar i farliga situationer där folk av någon anledning börjar bråka. Jag varnar ju så klart, helt lugnt och jättesjälvsäkert, "du borde inte göra det här grabben, jag vill inte att någon ska komma till skada." Så klart att han inte lyssnar och börjar slåss och jag är tvungen att nyttja mina ninja-skills som funkar jättebra i teorin..eller kanske fantasin. Ibland nöjer jag mig bara med att bjuda bråkstaken på en cigg och gå därifrån. Den hade jag övat in rätt bra i skallen, så en gång i en verklig situation så fungerade denna metod. Killen var en ökänd tjackligist från gettot Lidingö utanför Stockholm. Ja, de finns där också. Han hävdade att jag hade hotat honom med stryk, vilket inte stämde men som han mer än gärna ville berätta för sina vänner. Jag blev skiträdd och backade jättefort medan jag sa att jag minsann inte alls hade hotat honom någonastans. Han ville inte riktigt lyssna på mig så jag plockade helt enkelt fram en cigg, och erbjöd honom denna. Han blev rätt paff och sa att han hade tändare och så vände jag och gick åt motsatt håll. Jag var helt skakis, som ett asplöv med parkinson, men det funkade fan! Jag fick höra om en psykolog som höll på att få stryk. Han hade jobbat med grovt kriminella och hade stor erfarenhet av busar. Han plockade fram en ask läkerol och bjöd laget runt på halstabletter och kunde gå därifrån helt oskadd.