Veckans lärdomar!

Lärorik men jobbig vecka. Det är nyttigt att tvingas vara för sig själv. I det här fallet har jag ju varit sjuk. Jag känner mig inte så ensam längre. Jag måste inte vara "där det händer". Det är mycket tankar som jag mött och rensat ut. I alla fall för den här gången och ett tag framöver. Nu ska jag bara lära mig att sova.  

Varmt i mitt rum!

Idag blev en ny liten visa dokumenterad. Skönt, roligt, sorgligt, befriande, fängslande. Måste lyssna, kan inte sluta. Jag skriver inte för att vill, jag skriver för att jag måste. Jag har alltid varit skeptisk, eller inte skeptisk men haft distans mot "konstnärliga" schabloner som: Jag har så mycket inom mig som måste ut, musiken hindrade mig från att ta livet av mig etc...

Det är lätt att skämta om det. Jag gör det fortfarande, men jag har börjat förstå allvaret i det. När en liten hiphopkille som rappar skitdåligt om hur tufft det är i förorten så är det svårt att ta honom på allvar. Men man glömmer så lätt arbetet bakom, och börjar ifrågasätta hans äkthet. Den lille snorungen bor för fan i Sverige och har det skitbra och spelar playstation och tittar på kabel-TV. Han har fan aldrig sett en pistol! Det må vara hänt, men han rappar och sliter häcken av sig för att få ihop så många nödrim som möjligt. Ansträngningen är väl fan värd en klapp på axeln. Det är hans verklighet även om åhörarna är skeptiska. 

Självdistans är väl viktigt, men vissa orkar inte ha det. Det får man acceptera. Men självinsikt, självkänsla, allting som börjar själv, har blivit ett modeord. Folk som hävdar att de har bra självinsikt, eller något annat som börjar själv, brukar ofta sakna det rätt hårt själva. Jag lägger ingen värdering i det. En sak vet jag, självförtroende och självinsikt är två grejor som rätt sällan bor i en och samma person. Nå, tappade tråden, var fan var vi? Konst, med tillhörande lidande. Det är en sak som stämmer. Även om man av någon anledning skulle vara glad när man målar en tavla, så är det ändå ett jävla jobb och massa frågeställningar som uppstår. 

Klart att man ska kunna skämta om modern konst, det är i princip oundvikligt. Men jag börjar nästan tycka att lika självklart som att man ska kunna skämta om det, så är det viktigt att försöka förstå det jävla jobb och slit som ligger bakom. Ingen kan begära att folk ska försöka förstå konsten, men allvaret bakom. 

Det är lätt att dissa emokids som skriver dikter om döden och skär sig i armarna. Folk säger att dom spelar eller gör det för att få uppmärksamhet fortfarande. Folk i min egen ålder, snart 30 + alltså ,  dissar alltså folk som av en eller flera anledningar mår ganska dåligt. Det är lättare  att skämta om det, eller döma ut dessa personer för deras beteende än att försöka förstå, vilket jag kan tycka är lite synd. Här får man också skämta, jag tycker att man ska få kunna skämta om allt, men inte dissa på grund av att man inte själv förstår.

Att kunna skämta är ju ofta ett tecken på att man faktiskt har ett hum, eller förstått, det man skämtar om. Det är då roliga skämt uppstår tycker jag.  Ne..nu ska jag fan sova! 

Godnatt, var snälla mot varandra, från en deltidspsykopat till alla andra deltidspsykopater där ute. 

 

Fantasi+verklighet=Sant

Jag hoppar från tanke till tanke just denna kväll. Är det bara jag som sitter och pratar..eller viskar för mig själv? Jag tänker tillbaka på pinsamma, roliga, tråkiga, glada och ledsna händelser. Jag ser bilder som på något sätt är verkligare än min omgivning.

 Jag kommer ihåg när jag blev påkommen att gestikulera och just viska för mig själv när jag stod ute och rökte. Mamma och en gammal vän hade stått och tittat på mig i flera minuter. Båda log och undrade vad jag hade tänkt på. Jag kommer inte ihåg vad jag tänkte på idag. Men det är skönt att ha sin egna stund för sig själv. Jag gillar det på något sätt. Att kunna tänka tillbaka och återuppleva det som har hänt. Man kan även tänka på framtiden hur man vill att den ska vara, men på något sätt så känns det som att det redan har hänt. Nostalgisk över framtidsvisioner..hmm. Jag blir nostalgisk och rörd över mina framtida hjältedåd och mina kloka beslut i pressade och farliga situationer. 

Allt är ju överdrivet. Helt klart. Men, jag tror faktiskt att dessa små fantasier kan vara en slags förberedelse för någon slags verklighet som kanske väntar. Ibland tänker jag att jag hamnar i farliga situationer där folk av någon anledning börjar bråka. Jag varnar ju så klart, helt lugnt och jättesjälvsäkert, "du borde inte göra det här grabben, jag vill inte att någon ska komma till skada." Så klart att han inte lyssnar och börjar slåss och jag är tvungen att nyttja mina ninja-skills som funkar jättebra i teorin..eller kanske fantasin. Ibland nöjer jag mig bara med att bjuda bråkstaken på en cigg och gå därifrån. Den hade jag övat in rätt bra i skallen, så en gång i en verklig situation så fungerade denna metod. Killen var en ökänd tjackligist från gettot Lidingö utanför Stockholm. Ja, de finns där också. Han hävdade att jag hade hotat honom med stryk, vilket inte stämde men som han mer än gärna ville berätta för sina vänner. Jag blev skiträdd och backade jättefort medan jag sa att jag minsann inte alls hade hotat honom någonastans. Han ville inte riktigt lyssna på mig så jag plockade helt enkelt fram en cigg, och erbjöd honom denna. Han blev rätt paff och sa att han hade tändare och så vände jag och gick åt motsatt håll. Jag var helt skakis, som ett asplöv med parkinson, men det funkade fan! Jag fick höra om en psykolog som höll på att få stryk. Han hade jobbat med grovt kriminella och hade stor erfarenhet av busar. Han plockade fram en ask läkerol och bjöd laget runt på halstabletter och kunde gå därifrån helt oskadd. 

Psycho

Att säga saker som man inte menar

av kärlek av hat? 

Det är svårt att kontrollera 

När ledsen blir arg och humöret skenar

Röd är kärlek, synfält kvadrat

Mjuk som sammet, tung som bly

dåligt samvete, ånger

Finns inget värre än avsky

För den man kramat så många gånger

It's hard to deal with the fact that I miss you

It´s been 8 months and 7 days since last time i kissed you

I don't know why Im writing these words

I don't want you to come back

But I have to admit that Im lost

Finding my own new track

100!

Igår satte jag ner foten. Igår bestämde jag mig.

Old school

Ja, när man är sjuk så får man tycka synd om sig själv. En gnutta. 

Typiskt. Jag vet väl någonstans att jag inte kan gå tillbaka, det är vad folk säger. Det är vad förnuftet säger också. Men jag vill. Jag vet varför det gick som det gick, men jag tror inte på det. Jag tror att allt går att lösa. 

Jag skulle ju vara nykter..

...men jag blev rätt full. Men det var trevligt idag, mycket trevligt till och med. Morgondagen får se ut som den vill. Jag tror jag kommer lindrigt undan. Jag var på skolan idag, och det gick bra. Enorm lättnad. Fick bekräftelse på att jag gör det jag gör av en anledning. 

Konstigt! Jag gick in med inställningen att jag skulle vara nykter ikväll, för att slippa bakisångest. Eftersom jag trodde att jag skulle vara nykter, så fanns det ingen anledning att oroa sig. Därför blev jag glad istället, redan innan fyllan inträffade och den glada känslan, mina damer och herrar, sitter kvar i detta nu. Jag ser         

 fram emot en hederlig jävla bakfylla, med huvudvärk och trötthet. Jag är nog inte så gammal. Än är det långt kvar till 30, men snart är det vår!

                                                     

                                                                                                                                                                               Catching the moment of a gäspning! It wasn't                                                                                          suppose to inträffa. Jag vill only look good.                                                                                               Men jag like the ärlighet in den här                                                                                                           picturen!

                                                 

Morgonstånd har guld i osv..

Ah, en tidig morgon för en gångs skull! Äntligen! Somnade typ kl 22 vilket är nytt årsbästa! Så skönt! Vaknade dock vid halv 3, förhållandevis pigg och utvilad och har inte kunnat somna om. Men, det gör ingenting! För jag ska ska äta en ordentlig frukost och se på nyhetsmorgon. Som jag har längtat att få göra detta de senaste veckorna. Det har ingått i planen så att säga men inte blivit av, så jag är lycklig och förväntansfull! Vad har hänt ute i världen just denna morgon?! Det kommer jag få svar på alldeles bums! Det enda problemet just nu är om jag ska dricka te eller kaffe? Om jag skulle vilja dricka kaffe men råka koka lite te så gör det absolut ingenting.  

Fan!

Försov mig utav bara helvete idag. För att trösta mig själv gick jag till frisören. Förändringar kommer utifrån och inte inside så att säga. Om jag ser proper och alert ut så kanske jag blir det automatiskt. Nej, så är det ju inte, men något måste göras. Jättesnygg och duktig frisör som råkade klippa mig i örat, fick reducerat pris på grund av den lilla incidenten. Men jag är nöjd! Smakar det så kostar det. Nu har jag en lång natts plugg framför mig, dygnsrytmen är som sagt redan fuckad. För sent finns helt enkelt inte. Inte den här veckan, förmodligen inte nästa heller. 

Sömn

Ja, tidiga morgnar har sin charm. Sena nätter som gränsar till tidiga morgnar också. Det var samma procedur igår, när jag befann mig i gränslandet. Gick upp klockan 9. Råkade dock sova middag i två timmar, men det är inte så att jag har något val för jag måste orka plugga vilket jag gjorde så duktigt så. Men sen blir jag ju inte trött för fem öre när jag ska sova.

Den efterkloke säger att jag måste gå och lägga mig i tid från början. Ja, det är just det som är."Från början" är ju den efterklokes ryggstöd som aldrig verkar vika sig. 

Nu råkar jag vara klok, möjligtvis lite 

efter..höhö neee, så  jag har ändå en målsättning att få min sömn att fungera, så jag att slipper sova middag osv för att orka plugga. När jag känner mig pigg och kreativ kl halv ett så vågar jag ändå inte påbörja något på grund av min målsättning att jag måste sova och det gäller allt, fritidsaktiviteter som låtskrivande eller kanske ta en kaffe eller öl på någon mysig lite pub. Måsten skapar en passivitet i just det här fallet. Därför sitter jag och ordrunkar här istället, till er stora förtjusning jag vet, när jag hade kunnat ägna mig åt plugg, låtskrivande eller mysiga kvällsnöjen som denna stora stad faktiskt kan bjuda på.  

Jag säger inte att idealet är att spela in låtar 05.30. Själv tror jag inte riktigt på begreppen kvälls- och morgonmänniska. Det handlar ju om vanor som man 

faktiskt kan ändra på. Men nu?! Ekvationen funkar inte just nu bara, för jag kan inte under några omständigheter plugga direkt när jag kommer hem från skolan. Jag måååste sova! Men kanske inte två timmar. 30 min borde räcka. Oj

 där kom svaret på ekvationen! Så bra att skriva blogg och dagbok. Dagens inlägg är ett bevis på att det faktiskt fungerar! Den efterkloke hade säkert kommit med något liknande svar utan nattens omväg i ordträsket. Bryr mig sådär! Godnatt! 

Det blåser, men vinden vänder!

Pengarna har kommit. En glädjens dag! Synd att de snart är slut. Fick reda på ett besked utav det braiga slaget så jag firade med att äta pizza och köpa cigaretter. Utan läsk den här gången. Jag börjar bli rutinerad. Det är läsken som skiljer 70 från 60 när man köper pizza. Fan vad jag är sugen på läsk. Har kommit igång att skriva lite musik som har med skolan att göra. Det känns bra! Tror att den här idén kommer att hålla. Och jag som trodde att jag var dålig på matte. Men det här är mer hållbart än att försöka räkna ut det genomsnittliga klockslaget, fast det ska jag fan göra någon dag. Tidsoptimist som jag är.

chips och spotify!

Chips! jag är dödligt sugen på chips! Men spotify har jag nu minsann. Känner mig värsta inne och ball! 

På måndag!

På måndag kommer pengarna. Jag ska fan aldrig mer låna pengar av folk. (kommer att göra ändå) Så dumt egentligen. 400 tjoff! Det är dyrt att leva. Jag vill ha ett större rum, jag vill gå ner i hyra, jag vill gå upp i vikt,  jag vill supa mindre, jag vill må bra. Umgänget är ofta kretsat kring alkohol. Det är ju onekligen trevligt att bli full och det inget fel med det, men bakfyllan. Fyllans ständiga följeslagare som tröttar ut och dödar mer och mer för varje gång, som slår ut talförmågan, äter upp självförtroende och plockar fram en person som jag gärna hade mobbat rätt hårt på högstadiet. Ibland hade det varit bättre att vara trög på riktigt, och kläcka ur sig tröga saker som inte är styrda av osäkerhet utan av ren jävla dumhet. 

Det känns som jag lurar mig själv varje gång. Jag glömmer bort bakfyllans konsekvenser för min del. Det var jättetrevligt på KB, inget snack. Det var trevligt på förfesten. Inget snack. 

Ja, bakfyllan är väl jobbig för alla mer eller mindre. Klart att varje individ tycker att just de har den värsta bakfyllan. Jag försöker inte tävla, tro mig. 

Jag känner mina vänner ganska väl. Jag vet ganska bra vad de tänker. Jag vet att det är jag som dömer mig själv och inte dem.

Jag vet dock att osäkra människor är ett störande moment i en grupp. Jag ser mig inte som ett störande moment, och jag vet att de inte ser mig som ett störande moment. Men osäkerhet föder osäkerhet. Hur ska man bemöta en osäker person som råkar vara ens kompis?Ignorera,visa sympati, pusha in i konversationer, säga något provocerande för att få fram en reaktion. Det finns inga givna och bra svar. 

Jag tycker om dem, mina vänner. Jag tillåts vara mig själv, även om jag inte är den person jag allra helst vill vara, just nu. Imorgon är det annorlunda. Nästa fredag också, det blir nog sköj, men jag fruktar att lördagen kommer att se ungefär likadan ut. 

Hmmm!

Jaaa, ljus! Alkohol sprider ljus över och lyfter fram det som faktiskt är. Jag kommer aldrig bli som dom. Jag kommer alltid vara jag, för det har jag alltid varit. Det i sig är en trygghet. 

Jag gillar mina vänner! Tack för en trevlig kväll! 

 

Boys don't cry but men do!

Ja, Dr Phil myntade nog denna rubrik, eller uttrycket kom till min kännedom genom hans mun.

Är det så, att män gråter? Och att tjejer Bajsar!

Idag tänkte jag skriva lite om könsroller, främst om män ur ett manligt perspektiv.  Det finns tre typer av män! Män som tar hand om sina kvinnor, och män som blir omhändertagna av sina kvinnor. Jag vet inte riktigt vilken som är att föredra. Man nummer tre är den typen som utåt sett är den omhändertagande stora karlen som hjälper sin svaga men fagra dam, men när dörrarna stängs till bostaden är det TV:n som gäller.

Jag minns från högstadiet när rektorn hjälpte mattanterna vid bespisningen. Jag fattade hela grejen och förstod vilka signaler om jämställdhet Jörn, (han heter faktiskt så) ville sända ut, men det hela tedde sig lite löjligt.  Det fick ju på något sätt motsatt effekt. Han upphöjde sig själv i sin position genom att klättra ner till mattanternas nivå. Så gör ju amerikanska presidentkandidater som bevis på att de också bara är vanliga människor. Ett gammalt trick som både Hitler och andra diktatorer använt sig av.

Inte för att jag vill jämföra Jörn med Hitler, men det är nog tyvärr så många män tänker. Det behöver inte handla om illvilja från männens sida. Det är nog ganska många faktorer som spelar in.

Jag vet själv hur jag tänkte i mitt tidigare förhållande. 

-Jag är den moderna mannen som hjälper till att diska. 

Visst diskade jag och lagade mat, ibland. Ofta när jag pratar med mina vänner så framhäver jag mig själv som lite mer hjälpsam än vad jag faktiskt var, och det är just framhävandet som är viktigt, men jag återkommer till det. På den tiden jobbade jag rätt hårt med skolan, men tidsdispositionen var inte alltid den bästa. Därför stressade jag med en del uppgifter och kunde inte riktig hjälpa till så mycket som jag borde. Det ska tilläggas att både jag och mitt ex var något extrema åt var sitt håll även om hennes ideal låg närmare normen för hur ett hem ska se ut än vad mitt gjorde. Det var iallafall hon som var den drivande, som tvingade med mig till Clas Ohlson-butiker och verkligen såg till att vi hade ett hem.

Jag tänker inte blanda in uppfostran i mitt fall. Mamma lärde mig faktiskt att laga mat, diska och till och med städa, jag är bara lite, eller ganska mycket av en slarver helt enkelt.

Den moderna mannen ska hjälpa till, och den moderna kvinnan finner sig inte längre i att göra allt själv. Rollerna har ändrats helt klart, vilket jag tycker är bra. 

Motsättningarna ligger ändå i uppfostran. Tjejer är överlag mycket bättre på att städa, diska, och laga mat. Eller..bättre och bättre. Dom gör det helt enkelt. Varför? Jo, uppfostran. Om en son hjälper sin mamma med disken så snackar vid rikligt med beröm som han kan leva på minst en månad. En dotter gör motsvarande grej men får inte alls lika mycket cred för samma uppgift, men protesterar inte för det är lite vad de vuxna förväntar sig av en duktig och välskapt flicka. Dottern härmar mamma som diskar och sätter blommor i vasen.  

Den vuxna moderna mannen är väl medveten om de nya rollerna, men kan inte leva upp till dem. Framhävandet blir därför extra viktigt. Man vill inte vara sämre än alla andra. Det finns alltså en kontrast. Dubbelmoral, den moderna mannen lever inte som han lär!! FYY! Fast det är ju just det han gör! Han lever som han lär pga daltande hemifrån. Han lever inte som han tycker. Hemma uppmuntras han till idrott och annat fysiskt krävande trams. (undantaget är ju pingis så klart, det e sköj) När han hjälper till med disken så är det extra ordinärt och jättebra, för föräldrarna är ju också moderna människor..men inte riktigt. 

Den vuxna moderna mannen träffar en vuxen modern kvinna. De flyttar ihop. Den vuxna mannen vill hjälpa till att diska, men får inte den cred som han brukade få som liten grabb. 

Den moderna kvinnan är mot alla ods, för hon är ju trots allt modern, en fullfjädrad städmaskin och organisatör utan dess like. Den vuxna moderna mannen hänger inte med. Han står jämte sin kära partner och frågar om han kan hjälpa till, får en liten uppgift på andra sidan köket, men till slut går det inte. Kvinnan är hungrig och vill ha mat nu, och tar över hela verksamheten i köket. Mannen står och vet inte vad han ska göra. 

Ingen av parterna menar något illa. Den ena vill hjälpa till, men är inte lika effektiv, den andra tänker på mat.  Gamla roller skapas på nytt, mannen blir passiv. 

Oj, nu orkar jag inte skriva mer om det här men om man, i ett förhållande, ger varandra lika mycket cred och visar uppskattning så blir det säkert jättebra! Återkommer nog om detta ämne.

 

Glad känsla

Yes asså! 

Där kom den till slut. Den glada känslan.

Den kommer om man sitter och väntar tillräckligt länge.

Måtte vara någon kemisk reaktion som inträffar. Om jag inte har snusat på länge, så kan jag få en väldigt glad känsla i kroppen. Jag blir pigg och tänker klart. Min hjärna tänker typ: 

"Oj så glad jag blev, för nu har jag inte alls mycket nikotin i kroppen, och det betyder att jag ska få det jävligt snart! Tjoho!"

Vad händer om snuset av någon outgrundlig anledning är slut. Då övergår glädjen snabbt till yrsel och irritation! En utdragen känsla av villhasnus infinner sig.

Tror det är samma med den glada känslan av att man snart ska krypa ner i sin säng. Istället sitter jag här och skriver om det. Jag vet fan inget om receptorer i hjärnan, men jag vet bara att jag blir glad om jag sitter uppe tillräckligt länge. Som den kvasiartypartysnubben jag är tror jag att det har med att allt är tyst och lugnt och att världen sover, skifte mellan natt och dag blabla osv..men si där har jag säkert fel. 

Nu börjar gladkänslan övergå i huvudvärk. Mina ögon behöver mörker! Jävla dator!   

Tid!

 Tid

Klockan är aldrig tillräckligt mycket 

Sekunderna, minuterna, dagarna är alldeles för få

Veckorna är aldrig tillräckligt långa

Kan hända att det är, just mig det är fel på?

Är det jag som inte är tidseffektiv?

För att jag hänger  på den  tråd som är skör

Man kan inte alltid vara produktiv

När den sista dagen dör

Tiden och allt är ju relativt

Det finns inget vettigt sätt

Att mäta den på, med, mot eller objektivt

För klockan känns inte rätt

Jag är en tidspessimist fången i en tidsoptimists kropp

Ska jag byta kön tro? 

 Eller anpassa mig till tidens snopp? 

Ja, nattens dikt "ballade" ur en smula, men jag är ursäktad för jag 

är trött.

Idag har jag jobbat på bra iallafall, dagens insats får räcka, men det dumma är att jag vet inte hur långt det kommer räcka. Jag vill bli mer förutseende, men jag kan inte komma ifrån att sista minuten-insatsen är inspirerande, även om resultatet kanske blir lite halvdant. Jag tyckte till och med att det var intressant att lära mig om medeltida kompositörer. Intresset kommer med tvånget. Det ska jag försöka lära mig något av. Jag gillar samband helt enkelt, och det såg jag många av idag och då är det skitsamma med betyg. 

Det ska jag säga till CSN, den dagen då de kräver mig på pengar, och göra

 den här posen!   

Min kära cykel!

Det var en gång en rabbin som började cykla. Han sa han aldrig kommit så nära gud som när han cyklade. 

Nej, så var det ju inte. Han började surfa. Men min cykel är min surfingbräda i livet. Med hjälp av den kan jag ta mig genom folkhavet och åka på vågor av känslor...hehe. Det är ju för fan bara att trampa en stund. 

Svårt att säga hur allt kommer att sluta just nu. Det blåser mycket och vågorna är höga och dalarna är djupa. Det kanske inte blir som jag vill just nu, men fram tills nu så har min plan funkat rätt bra.  Jag har fått mina läxor, frågan är om jag kommer lära mig något av dom, eller om mönstren upprepas återigen. Jag jobbar på det iallafall. Så länge jag har min cykel så kan jag surfa vidare ett tag till. 

Tur!

Ibland får man ha lite tur också. Ikväll har jag haft tur. Med lite hjälp från vänner så kommer jag kanske fixa det som fixas skall och koncentrera mig på det nya som skall komma. Jag ska fan käka upp 2009! Mitt huvud säger åt mig att det är läggdags. Min överläpp känner sig ensam så jag tar och stoppar in en snus. Min röv är blöt  för toasitsen var blöt för att någon hade duschat och INTE dragit för draperiet. Mina fötter är kalla för att jag inga strumpor på mig. Min mage är full smärta och av god mat. Saker är som de är av en orsak. 

Oj..i skrivandets stund höll jag på att glömma min prilla...illa. Nu är den instoppad. Lamt att skriva att jag ska snusa och så gör jag inte det! Jag vill ju inte ljuga för er kära läsare! Typ som att skriva att man ska plugga. Fast det har jag gjort idag. 

Hej hej!

Glad och upprymd är jag. Ska bli gött med skolstart. Helt klart. Lov och projektveckor med eget ansvar är inte min grej tror jag.

Jag lovade mig själv, och er kära läsare, att jag inte skulle nämna skolan i mina skriverier. Men där drog jag mig själv i benet och i era ben också! Det är helt klart svårt att utelämna detta som tar, eller borde ta, så mycket plats i mitt liv. Jag vågar inte säga för mycket inför kommande termin, och jag vet för att saker ska lösa sig krävs det action. Får se om jag hittar action någonstans. 

Lättnad. Imorn börjar allvaret..lättnad.

Dreams

Dreams are pictures without words 

caught by history

source to reflections, of colored senses

Dreams are pictures of how it

could or used to be

unrealistic missons without an end

Malmö

Om natten såg cykelkartan över Malmö ut som en naken kvinna. 

Tur att det inte var tvärtom.

Verkligheten

Ja, jag blev helt plötsligt ödmjuk inför verkligheten. Eller vettefan om jag blev det. Nedtryckt kanske? Det finns en fantasivärld som är lite för verklig för mitt egna bästa. En värld där allt är lite för bra och jag har lite för mycket pengar. 

Nu är verkligheten lite för påtaglig för att låtsas. Men jag vet inte var jag ska börja någonstans, för att reda ut allt. Jag fattar att allt hänger ihop, men bara för att jag börjar träna eller håller ordning i köket så kommer inte det innebära att jag sköter skolan bättre. På lång sikt kanske, men inte precis just nu. På lång sikt vet jag hur allt ska bli bättre. 

Making plans for the day

making plans for nothing

Im bored, Im under pressure

I couldn't care less, but I do

Min röv!

Min röv är inte stor

Så det krävs ganska mycket precision

För att sparka på den

Jag vill inte be någon annan 

Att sparka på min röv

Det måste jag göra själv

Men när jag försöker

Att sparka på min röv

Så faller jag

Så snälla

Sparka på min röv

Så att jag får saker gjorda

Grunge

Titta så jävla grunge jag är! Hämta mitt gevär och min flanellskjorta så ska ni få se på blodbad! Det är jag och Kurtan va!! 

Nej för böveln! Skämt! Inte ens roligt, men jag kände mig sååå 91 helt plötsligt.

 Imorn ska jag gå upp i lagom tid. Inte några jävla fakirfasoner som kl 7 bara för att vända rätt på dygnetjäveln! Nejnej, typ halv 10! Inte för att jag gick upp kl 7 imorse, men det var det som var planen.  Plan B bestod i att gå upp kl 12.30 vilket jag genomförde med succé! Tada! Flexibilitet mina damer och herrar. Jag har ju gjort lite vettigheter idag iaf.  Nu ska jag sova! Heeej!

Onödigt röd dag!

Fan, jag som skulle lämna in min cykel och allt. Utan den kan jag inte trampa vidare för att hänvisa till ett äldre inlägg. Fast pluggångest skall icke botas med cykelturer eller omotiverat gitarrplinkande. Jag har pluggat lite idag. Tillräckligt mycket för att det ska märkas att jag gjort det, men tillräckligt lite för att jag inte ska tänka på det. 

Godnattvisan

It's time to say god night

It hurts so bad when I turn off the light

Night is coming closer something's wrong

I hope you getting tired by this song

Close the book I red I close my eyes

You're sleeping next to me it feels alright

Now I know

Time is running far to slow

Im awake, counting sheep cause I am a shepherd in my dreams

Can you please, kiss away the tears on my cheek

Sing with me, sing this song

I hope it will  last, all night long

Skönt att vara hemma!

Idag ska jag plugga lite och ta det lite mer lugnt. Jag hoppas verkligen att jag kan skärpa mig denna termin. Jag tror verkligen det kommer bli bättre, men det finns alltid ett men någonstans i bakhuvudet. 

Halmstad!

Ja, skönt att komma hemhem, men hur skön är icke falskhetens yta, sade en klok man. Nej, lägg inte någon värdering i det, men jag tröttnar på detta rövhål till stad ganska snabbt. Den jättelokala Tv-kanalen gör allt för att hålla mig kvar, men si så lättlurad är jag inte. Å gosse, jag fattar vad det handlar om.

Cykla i motvind

Jag gillar fan att cykla i motvind och underkylt regn. Det är lagom mycket äventyr. Känslan är konkret och kall. Byxorna limmar sig fast på framsidan av mina lår, som sakta men säkert domnar bort. Bullerskydden vid Nya Tylösandsvägen ger tillräckligt med lä för att jag ska sluta kisa.
Ja, det är kallt, men jag gillar det. I motsatsen till många andra så gnäller jag fan inte. Det är inte så att jag har något val. Det finns så mycket att gnälla över annars, men inte över det som gör att jag känner mig levande.

Pappa tittar på längdskidor på tv:n. Han gnäller på den ena kommentatorn. Han som ställer dumma frågor till killen jämte som faktiskt kan det här med skidåkning. Pappa känner sig smart när han gnäller. Det unnar jag honom.

Jag har goda förhoppningar inför framtiden. Det är bara att fortsätta trampa.

Första dagen!

Bakis!