söndag 3 maj 2009
Tack!
Tack alla eder äldreheter som gör att jag fortfarande känner mig ung. Med tanke på min genetik och mitt hälsosamma leverne så kommer jag bevaras och inte bli den gubbe som jag befarades bli. Inte nu, inte ännu, inte på ett tag. Gränsen mellan 19 och 30 är ibland förvånansvärt subtil. Vissa blev 70 innan dom ens var påtänkta. Andra slutade som 32-åringar i form av en fläck på ett sidenlakan. Andra är 14 till dödsdagar. Utan att lägga någon värdering i det hela så kan jag bara konstatera att just nu är jag nöjd med att vara 24, och det kommer jag vara fram tills jag är 35, då jag plötsligt inser att jag är 43. Vackert att skriva åldersangivelser med siffror. Så vackra men ack så betydelselösa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Emelie gillar detta!
Skicka en kommentar