Akademiska askungen!

Kan bara hålla med Emelie om de senaste extremt sega dagarna. Plugg, sida för sida, engelska, segt, en sak i taget, fylla tiden med bakning och nya frisyrer. Bara för att det känns mer givande. Men nu börjar läsningen bli intressant. Som alltid i sista minuten. Det kanske inte blir någon fest den här helgen heller. Men vad är en bal på slottet, tråkig, alla blir fulla, man kanske får hångla, eller alldeles...alldeles underbar. Jag känner mig som Askungen fången i mina uppskjutna sysslor. Ja, jag får ju faktiskt skylla mig själv..men så här har det alltid varit. Verkligen alltid. När solen tittar fram och folk hänger i parken sliter jag med mitt. Ibland hänger jag nog i parken också och jag har väl haft mina baler på slottet. Frågan är om jag är kapabel till en god struktur och ordning som gör att jag på ett konstruktivt och bra sätt kan dela in tiden så att jag har mycket fritid över hela tiden.

Mycket av tiden avsätts till att vänta. Vänta på att jag ska orka göra, det jag ska. Nu är det ett och ett halvt kapitel kvar. Kommer jag någonsin kunna skratta åt denna ostrukturerade tid i mitt liv, eller kommer den följa mig resten av livet. Konstigt nog, så löser det sig. Jag har ju ett mål, som kanske går utanför skolans ramar..men på nåt sätt gör jag omedvetna val som gör att jag helt plötsligt har uppnåt, åtminstone hälften.

Innan jag började på skolan, tänkte jag försöka plugga musikvetenskap upptill. Ta en magisterexamen i detta. Jag trodde verkligen att jag skulle fixa detta. Jag sätter upp för stora mål och drömmer mig iväg.
Trots alla väckarklockor, bokstavliga som bildliga, så orkar jag inte vakna. Jag fortsättar att drömma.