Stress och Saknad!

Åhhh! Frustratiooon!

Stress och saknad! Jag saknar och saknar, inte någon, men situationer. Jag vill känna mig duktig, men paralyseras av stress. Gitarren är min kvinna som ger uttryck för det subtila, som jag inte kan sätta ord på. Gitarren tröstar och gör mig trött. Gitarren är min tillflykt, min vän, min distraktion vars klang som kramar mig i ensamheten. Det är för mycket som står på spel. Jag måste fixa dom här sista dagarna. Jag måste!

Kan inte någon bara sätta sig med mig. Säga åt mig att jag måste plugga. Någon att vara med som kompenserar för det roliga som händer där ute hela tiden. Någon som kompenserar för den falska trygghet som gitarrens klang invaggar mig i. Någon som kan kan krama mig en gång i halvtimmen och säga att jag är duktig fastän jag inte är det. Någon som inte är min mamma.
Någon som sover jämte mig när jag är klar för dagen. En mun som luktar illa, men andas varmt och tryggt i min nacke när jag vaknar nästa morgon. Någon som går iväg, men som jag vet kommer tillbaka. Någon att vänta på, någon som väntar.

Dessa tankar bevisar bara, att någon får vänta. Kom tillbaka när jag inte saknar dig, min vackra situation. Kom tillbaka med full kraft när jag inte känner mig ensam. Ta med dig någon, du vackra situation, någon som faktiskt är, och inte bara är, en situation. Ta med dig någon, när jag är min egen. Först då är jag redo att möta dig.