Mobilen återfunnen på debban! Gårdagens firmafestfylla, stundtals rolig..men nej inte okej!

På allmän begäran!

Det är inte lätt att vara kille alla gånger! Speciellt inte när man blir för full. Svärandes cyklade jag hem. Min mobil...är boaaaata,som kommunalarbetarna säger i halmstad! Jaja, den återkommer imorn! Fy fan säger jag bara. Förmodligen är nallen hemma hos luppe, men mina firmafestfyllor har gått över styr! Typiskt brudar att ha den integritet som man igentligen vill ha. Det handlar inte om kärlek, dagens ord är bekräftelse! utanför sjunger talgoxen och koltrasten ikapp, ty allt bygger på knux! dumt dumt! Godnatt!

ah!

Tyvärr så är det roligare att skriva låtar än att sammanfatta ett kapitel Webern.

Ikväll!

Ikväll vill jag dansa, och inte tänka på morgondagen! Fyfan vilken kväll det kommer bli..fyfan..vilken morgondag!

Imorn!

Imorn måste jag plugga duktigt, så att jag förtjänar att känna så här! Längesen jag var så här glad. Skön grej att vara glad.

Nu vill jag bara starta band. Men jag vet inte med vilka, eller vad jag vill spela. Någon, förutom Rusty som är inräknad och klar, som vill vara med och lira?

Tänkte mig en skön blandning av det här och det här. Bra sångare/sångerska sökes, eller sångpedagog som kan lära mig att sjunga. Resten behöver jag inte utannonsera!

Lite jäfla lättnad

Jo, det gick bra! men det här med att chilla med en öl..funkar inte. Jag visste det förra veckan, jag vet det nu. Men jag hade trevligt..lite mindre att göra den här veckan...lite mindre pengar, antagligen, på kontot mitt. Lite mer kul. Ikväll var jag oavsett löften och principer värd att ha lite sköj. Inget jag tänker ångra...men ja..mer kul aktivtet som inte inkluderar alkohol, fortfarande högt i fokus. Låt oss genomföra denna revolution, trots kvällens kontrarevolutionära inställning från min sida.

Ikväll skrek min säng att jag skulle komma tillbaka. Jag lyssnade for once.. och cyklade hem. Skööönt. Lätt värt det! Kram och puss, alla mina vänner som lyssnar till mitt bull. Låt oss fortsätta drömma sommaren ut.

Akademiska askungen!

Kan bara hålla med Emelie om de senaste extremt sega dagarna. Plugg, sida för sida, engelska, segt, en sak i taget, fylla tiden med bakning och nya frisyrer. Bara för att det känns mer givande. Men nu börjar läsningen bli intressant. Som alltid i sista minuten. Det kanske inte blir någon fest den här helgen heller. Men vad är en bal på slottet, tråkig, alla blir fulla, man kanske får hångla, eller alldeles...alldeles underbar. Jag känner mig som Askungen fången i mina uppskjutna sysslor. Ja, jag får ju faktiskt skylla mig själv..men så här har det alltid varit. Verkligen alltid. När solen tittar fram och folk hänger i parken sliter jag med mitt. Ibland hänger jag nog i parken också och jag har väl haft mina baler på slottet. Frågan är om jag är kapabel till en god struktur och ordning som gör att jag på ett konstruktivt och bra sätt kan dela in tiden så att jag har mycket fritid över hela tiden.

Mycket av tiden avsätts till att vänta. Vänta på att jag ska orka göra, det jag ska. Nu är det ett och ett halvt kapitel kvar. Kommer jag någonsin kunna skratta åt denna ostrukturerade tid i mitt liv, eller kommer den följa mig resten av livet. Konstigt nog, så löser det sig. Jag har ju ett mål, som kanske går utanför skolans ramar..men på nåt sätt gör jag omedvetna val som gör att jag helt plötsligt har uppnåt, åtminstone hälften.

Innan jag började på skolan, tänkte jag försöka plugga musikvetenskap upptill. Ta en magisterexamen i detta. Jag trodde verkligen att jag skulle fixa detta. Jag sätter upp för stora mål och drömmer mig iväg.
Trots alla väckarklockor, bokstavliga som bildliga, så orkar jag inte vakna. Jag fortsättar att drömma.

Stress och Saknad!

Åhhh! Frustratiooon!

Stress och saknad! Jag saknar och saknar, inte någon, men situationer. Jag vill känna mig duktig, men paralyseras av stress. Gitarren är min kvinna som ger uttryck för det subtila, som jag inte kan sätta ord på. Gitarren tröstar och gör mig trött. Gitarren är min tillflykt, min vän, min distraktion vars klang som kramar mig i ensamheten. Det är för mycket som står på spel. Jag måste fixa dom här sista dagarna. Jag måste!

Kan inte någon bara sätta sig med mig. Säga åt mig att jag måste plugga. Någon att vara med som kompenserar för det roliga som händer där ute hela tiden. Någon som kompenserar för den falska trygghet som gitarrens klang invaggar mig i. Någon som kan kan krama mig en gång i halvtimmen och säga att jag är duktig fastän jag inte är det. Någon som inte är min mamma.
Någon som sover jämte mig när jag är klar för dagen. En mun som luktar illa, men andas varmt och tryggt i min nacke när jag vaknar nästa morgon. Någon som går iväg, men som jag vet kommer tillbaka. Någon att vänta på, någon som väntar.

Dessa tankar bevisar bara, att någon får vänta. Kom tillbaka när jag inte saknar dig, min vackra situation. Kom tillbaka med full kraft när jag inte känner mig ensam. Ta med dig någon, du vackra situation, någon som faktiskt är, och inte bara är, en situation. Ta med dig någon, när jag är min egen. Först då är jag redo att möta dig.

Dagens bullar!

Bulle för den bakfulle!







Ca 12 bullar

7 dl mjöl
1 dl vatten
lite salt
4 dl havregryn
50 gr jäst
1 äpple
2 vitlöksklyftor
Lite curry
Ännu mindre kanel
1 msk sirap
2 msk olivolja



Blanda ut jästen i ljummet vatten (fingervarmt om du inte haft fingret i röven vill säga). Tillsätt en del av mjölet tillsammans med salt och havregryn. Rör ihop till en fin deg. (skulle degen vara way to torr, häll i lite olivolja så gör det susen) Skala och riv äpplet. Blanda det rivna äpplet med den pressade vitlöken, olja, curry, kanel, och sirapen. Töm innehållet i degen blanda väl. Häll i resten av mjölet och rör runt eller knåda in skiten. (så jävla jobbigt att röra och bakmaskiner är så 86) Låt degen jäsa en halvtimme under jäsduk. Knåda degen och baka ut den till en lång körv. Dela körven i önskat antal delar. Tag delarna och rulla till en boll. Lägg bollarna på en plåt med bakplåtspapper. Låt jäsa under duk ca 20 min. Sätt ugnen på 175 grader. Pensla bullarna med ägggula, och låt dom sedan stå i ugnen i ca 20-30 min.

ny friss!

Ny frilla! Så tråkigt att bara läsa hela tiden. Var tvungen att göra något kreativt. Inte för sakens skull utan för att jag var tvungen. Så flexibel! Jag är nöjd!

Det spratt till...

.. i kroggenen. Jag ville ut, men valde en betydligt lugnare men ack så trevlig aktivitet. Ok..man ska inte lova saker som man inte kan hålla, men utgång en gång i veckan är målet iallafall.

Mat

Idag lagade jag en inbakad paj/pizza, med kryddiga köttfärsbiffar ost och ketchup. Degen bestod av ägg, glutenfritt mjöl, vatten och salt.
Det som var bra var att man kunde dela den på mitten och äta som en kebab.

Ok!

Att följa världen, krig, kriser och skottlossningar, osv via media gör oss avtrubbade. Låt mig därför presentera denna adress http://mvt.se/kvitter. Här är beviset på att livet har sin gilla gång. Följ detta blåmespar live, direkt från en holk nära dig.

Att bli vuxen!

Idag ställer samhället krav på barn, redan på mellan- och högstadiet, att de ska ska lära sig att ta eget ansvar över plugg och diverse projektarbeten. Schemat består av hela eftermiddagar med "eget arbete". Ett nytänk som fanns med även när jag var liten och på högstadiet resulterade detta i fika och allmänt häng. Ett viktigt steg för att utvecklas in i vuxenvärlden handlar om att revoltera mot den, eller kanske snarare revoltera mot det som man anser vara barnsligt. Om samhället idag kräver att barn ska bli vuxna innan en sådan revolt är genomförd tror jag att det kan slå slint hos många kids.

Idag var jag på biblan i Malmö. Några kids på tolv tretton år hängde utanför och rökte på. Nu ska vi inte enbart beskylla det nyliberala tänket med eget ansvar hos 10-åringar för detta. Det finns så klart många faktorer som spelar in. Jag tror inte att man kan tvinga barn att bli vuxna på bara vissa plan. Att vara vuxen innebär att man knullar, köper stringtrosor, rakar benen, dricker öl, kör bil, röker knark, betalar räkningar, gör sina läxor, och slår på käften. I allafall är det en tolkning av vuxenvärlden utifrån ett barns perspektiv. Klart att steget in i vuxenvärlden sker gradvis och fulländas kanske när ens egna ungar är 10 år och förväntas vara vuxna.

Blaj blaj. Låt barn vara barn och skit i modern pedagogik när lärare kallas för mentorer och coacher, som gör ungar förvirrade.

Idag..

Idag har jag spelat in en låt. Nu lyssnar jag i vanlig ordning. Jag gillar chorus på gitarrer. Det är bra om man inte pallar stämma.

Jag ska fixa min jävla kandidat, sen skaffar jag mig ett kneg köper mig en lägenhet, en fet studio, skaffar mig en snygg brud och lever lycklig resten av mina dagar. Jag drömde att jag drog till New york och blev skådis. Det kändes helt ok faktiskt. Det kanske man också skulle göra. Nee, mycket dröm, mycket snack och lite hockey.

Det går sakta men säkert...

Högen av uppgifter börjar försvinna, och ljuset i tunneln blir starkare för var dag som går. Mitt rum ser ut som fan. Eller det var inte längesen jag dammsög, men det är massa kläder och papper överallt. Jag hatar papper. Det är nog den största stressfaktorn. Allt borde digitaliseras. Avsaknad av papper är också jobbigt. Speciellt när man bajsar. Snart kommer nog en digitaliserad form toapapper också.

Tillfälliga lösningar!

Jo, jag är medveten om alla ursäkter. Jag är medveten om allt jag gör, och vad det får konsekvenser. Bryr jag mig? Jag börjar ifrågasätta min egna pliktkänsla. Frågan är om man kan ifrågasätta det som inte finns? Nåja, jag känner stress över ofullständiga uppgifter, jag känner press över onödiga utgifter. Det är bra att ifrågasätta sig själv och lära av sina misstag, men min inlärningsförmåga gällande mig själv hindras av de drifter och impulser som jag söker upp eller som kommer i min väg. Hade jag inte bott i Sverige så hade jag varit död. Trots blåa regimer så finns det utrymme för trams och flams. Trams och flams, och framförallt kulturarbetare är ur, ett globalt perspektiv, ett övre medelklassfenomen.Klart ungarna ska tågluffa i Bankok och efter fiskrensning (jag vet..lite sent) i Norge. Glorifiering av hippies är också ett medelklassfenomen. Gratis kultur är också ett medelklassfenomen. Svår konst och ekologiskt kaffe på möllan eller söder är också ett medelklassfenomen. Sörpla öl på Sapla är definitivt ett medelklassfenomen. AFA är ett medelklassfenomen. Varenda aspekt i vårt samhälle som är någorlunda hippt och ballt är ett jävla medelklassfenomen. Den riktiga arbetarklassen skiter i rysk litteratur, klassisk musik och reggeamusik. Den riktiga arbetarklassen, kör epatraktor, röker blend utan filter, lyssnar på Rix FM och skämmer bort sina barn med eldrivna små motorcyklar och danska barnprogram med mycket våld och fysiska attribut av plast som man kan köpa därtill. Så är det! HASSE OCH TAGE är överklassoch det är fantamig gärdet 1968 också.

Tack igen!

Tack så mycket Sandra för den fina orgasmotronen! Äntligen får jag den kärlek jag faktiskt förtjänar!

Grattis!

Idag fyller Tusse 17 år! Jag kan ju inte ringa och gratta, inte heller skicka en present som håller sig tillräckligt färsk, men ett blogginlägg tillägnat min fina tjocka katt, det kan jag ge honom.

Tack!

Tack alla eder äldreheter som gör att jag fortfarande känner mig ung. Med tanke på min genetik och mitt hälsosamma leverne så kommer jag bevaras och inte bli den gubbe som jag befarades bli. Inte nu, inte ännu, inte på ett tag. Gränsen mellan 19 och 30 är ibland förvånansvärt subtil. Vissa blev 70 innan dom ens var påtänkta. Andra slutade som 32-åringar i form av en fläck på ett sidenlakan. Andra är 14 till dödsdagar. Utan att lägga någon värdering i det hela så kan jag bara konstatera att just nu är jag nöjd med att vara 24, och det kommer jag vara fram tills jag är 35, då jag plötsligt inser att jag är 43. Vackert att skriva åldersangivelser med siffror. Så vackra men ack så betydelselösa.