trött!

Skillnaden mellan att inte ge upp och att lura sig själv är hårfin. Hur mycket ska man jobba med sig själv egentligen? Jag ser fortfarande positivt på framtiden, men ibland känns det som att jag lurar mig själv. Sanningen kommer alltid fram när jag ska försöka sova, och det enda jag kan göra då är att ligga sömnlös. Sova och verklighetsflykt sker mestadels dagtid. Jag ser mig själv i kavaj och prydliga kläder. Av någon anledning så tänker jag att prestation och utseende hör ihop. Att ta vuxna och mogna beslut, förkasta det spontana. Min lärare sa idag att man kan hitta självförtroende i kunskap, att vara den som tar över i en diskussion, och vara nöjd med sig själv. Han har ju rätt. Men jag och han är olika. Han tillhör den intellektuella skaran konstnärer, den som inte super, läser böcker och talar fyra språk nästin intill flytande. Jag vet inte om just han är ett språkgeni, men kategorin stämmer rätt bra på honom. Han skriver bra och mycket känslosam musik med smetiga nästan hollywoodstråkar, fast ändå bra. Jag vill ha fart och action, samtidigt vill jag ha harmonik till viss del. Det resulterar i att jag skriver bakåtsträvande grejor utan någon egentlig grund. Det vill jag inte, men jag vill komma ifrån modernismen och postmodernismen. Amerikans minimalism som Steve Reichs musik är det första som slår mig. Jag snor lite av hans idéer men det är bara över några takter för att lösa övergångsproblematik.  

Jag förstår precis vad min lärare menar. Jag är en smygbesserwisser, älskar frågesportsliknande sällskapsspel, och känslan av att ha rätt när någon annan har fel är löjligt skön. Lika oskön är känslan när man själv har fel och någon annan har rätt. Så är jag uppväxt. Men just själva fördjupningen av det närmaste autistiska slaget, har jag svårt för. Jag menar inte att det är något fel, men jag har svårt att verkligen gå in för att vara en nörd. Jag vill vara bland de vackra och spela deras spel, men jag orkar inte det heller. Att kunna, eller ibland tro sig kunna lite om mycket är väl min grej. Jag gillar att spekulera och kan ibland gissa mig fram till något som inte ligger alltför långt ifrån sanningen genom att lägga ihop saker. Högst ovetenskapligt men det har funkat i skolsituationer tidigare. 

Jag sätter upp talserier och försöker översätta dessa till musik. Jag gillar att bygga upp musik på detta sätt, eller iallafall ha dom som utgångspunkt. Det är svårt att skriva intuitivt om musiken är atonal tycker jag.