Halv fem.

Den här natten var en tråkig en. Chipspåsen är inte bottenlös och läsk växer inte på träd. I natt kunde inget rädda mig från rastlöshetens klor. Jag ville ut och festa men det har jag inte råd med. Ge mig en vattenpipa laddad med knark, Nick Drake, massa kuddar och mysiga möllanbrudar. Hehe..inte för att jag ska röka Nick Drake osv..men  ni fattar kära läsare. Denna vision har förföljt mig länge, minst en vecka! Vissa nätter vet jag att jag kommer sitta uppe. Jag behöver bara snudda vid tanken. Halv fem är det klockslag jag får i huvudet varje gång. Ändå så frågar jag mig själv varför jag sitter här just nu. Men det är som sagt en fråga. Halv fem är är svaret. Hur kommer det sig att en låt kan ta så mycket tid att lyssna på? Är självbekräftelsen som jag får genom att bara sitta och lyssna på samma sak gång på gång så betydelsefull att allt annat försvinner? Till slut försvinner låten också. Den blir en del av bakgrunden och till slut är det bara jag kvar. Men ändå kan jag inte sluta lyssna. Ni läsare som skriver och spelar in själva förstår. Men jag tror inte det är hälsosamt. Låtskrivandet i sig är nog ingen flykt, men resten. Vad är det jag inte kan släppa? Svaret är lik förbannat halv fem. Borde omformulera. Varför halv fem? Svar: Plugga, äta, fritid, duscha och sova.