Prata..reflektioner kring kvällens prat.

Jag gillar att prata med människor. Samtal med substans. När man kan säga saker till någon, utan att denna någon blir rädd. Jag ska också skaffa mig mustasch. En avskräckande jävel. Ett socialt filter som håller borta allt det som är ytligt. Precis som bardvalar filtrerar bort vatten för att komma åt små kräftdjur och plankton.

Jag gillar att prata med människor. När man på en kväll räddar världen runt ett köksbord. När man faktiskt får prata om vad som helst, utan att någon påpekar hur jävla oparty man är för tillfället. Ur allvar föds en naturlig komik som varar längre än allt kallprat.

Jag gillar att prata med människor, utan att känna mig dum. Med människor som är tillräckligt smarta för att inte döma. Med människor som är tillräckligt smarta för att inte visa sympati genom att snällt prata lite extra med mig bara för att jag råkar hålla käften.

I kallpratets värld finns det koder och former som är lika utarbetade som en actionrulle från staterna. Det är inte fel att luta sig tillbaka på dessa, men palla. Jag pallar inte, men jag kan beundra de som gör det. Jag har verkligen svårt att dölja mitt ointresse som ibland kan övergå i nervositet. Ibland vet jag ärligt talat inte vad som är vad.

Dansgolv är kul. När man dansar med sina bästa vänner bara för att det är roligt och inte för att se så snygg ut som möjligt. När folk försöker se snygga ut på allvar och om någon av dessa närmar sig mig dansandes skuttar jag gärna iväg därifrån till baren. Ska man vara snygg tillbaka då? Ge mig ett uppriktigt leende, en allvarlig blick, eller ditt telefonnummer! Då snackar vi!