Man ska vara snäll mot andra, men framför allt mot sig själv. Oavsett vad som händer så är det du själv som är din livslånga kamrat. I den bemärkelsen så är man ju alltid, ensam, eller själv, eller vad man nu vill kalla det. Ok, yttre faktorer kan trycka ner en person men även stärka. Det är inte alltid så lätt att tänka positivt i alla lägen, då är det lättare att skylla på andra. Det beror på vad man har för läggning. Vissa suger åt sig allt och klandrar sig själva, andra hittar hela tiden förklaringar utifrån. Tillhör nog den senare kategorin och det är nog inte så bra. Hemligheten är väl att inte vara för hård mot sig själv, även om omgivningen ställer krav. Klart att omgivningen har rätt att ställa krav, det är ju till och med bra. Men , inga men..hehe. Det finns ganska många "men" om man är bra på att leta efter dem. När jag inledde föregående mening så kom jag på mig själv att börja skriva något slags försvarstal till mig själv och min prestationsförmåga vilket sammanfattar att jag helt enkelt inte lever som jag lär. Jag lever som jag är. Dessa rader är ju också på sitt sätt en avledningsmanöver. "Hejsan! Jag är medveten om att jag är på ett speciellt på grund av det här och det här, men jag vet att man ska se till sig själv istället för att skylla på andra, därför skriver jag i detta nu om detta, för att bevisa orsak och verkan. Ojoj vad det är jobbigt med omställningar, bäst att jag sover länge imorgon så jag inte blir så trött blabla"
Min biljett till en skön soffa, eller en kontorsstol och evigt slösurfande.
Det är så lätt att säga rätt saker i rätt sammanhang bara för att man vet vad som förväntas sägas i en viss situation utan att det egentligen finns en känslomässig koppling till det som sägs. Ne, nu måste jag fan sofva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar