Oj, en händelserik juldag och en annandag med eftertanke. Idag är det en ny dag/natt. Jag råkade läsa några avsnitt ur min dagbok från gymnasiet. Det är intressant att se hur mönster upprepar sig. Svårt att bryta gamla vanor. Händelseförloppen runt omkring återupprepar sig också. Idag kan jag skratta åt det. "Nu var det dags igen, hehe" typ

Det speglas ju som bekant i alla kreativa processer. Det är ju inte nödvändigtvis fel att skaffa sig en egen stil eller trademark när en artist skriver låtar, eller en konstnär målar en tavla. Det både bekräftar och identifierar upphovsmannen. Risken är väl att upphovsmannen tröttnar på sig själv.

Om man som upphovsman strävar efter förändring så tror jag att förändringen måste ske på alla plan, inte bara vara knutet till skapandet, eftersom skapandet på ett sätt är en reflektion av den värld han/hon befinner sig i. Omvärlden är tyvärr inte en reflektion skapandet. Det hade förenklat en väldig massa. Det är väl därför folk läser fantasyböcker och kastar virituella snöbollar på facebook.

Att skriva en låt löser verkligen inga problem. Att skriva dikter löser inte heller några problem. Skrivandet kan däremot höja självförtroendet, men bara tillfälligt. Upphovsmannen får självbekräftelse genom en schysst synthslinga eller några balla och oväntade rim, eller typ vad som helst. Men när låten är klar så kommer inget att ha förändrats. Samma tomrum som efter roskildefestivalen eller att ha läst ut en bra bok.

Tiden läker ju alla sår, och vad man gör under tiden påverkar nog inte så mycket. Man kan diska,komponera, hångla, plugga, jobba, och titta på tv.