Årets sista inlägg!

(Känsliga läsare bör varnas då texten innehåller spår av sanning och präktighet!)



Året 2008 kommer bli ett år vi minns. Ett händelserikt sådant med många toppar och dalar. Jag talar inte enbart för egen del, utan för HEEELA SVENSKA FOLKET!! Nej, men för några av mina vänner och bekanta. En festsommar utan dess like ledde till att några funderade på att sluta dricka i oktober november, då tempot inte direkt avtog under hösten. Relationer har tagit slut, nya har bildats, ångest inför plugg framtid och pengar samt förhoppningar och drömmar som infriats. Det här är väl händelser som återkommer varje år, men detta året har varit, eller iallafall känts, extremt.

Är detta året tillängnat ungdomens sista skri? I ett desperat försök ber vi vuxenvärlden att dra åt helvete, en sista gång? Nej! det finns alltid tid att be folk, saker, situationer och fartdårar att dra åt helvete. Det kommer det göra tills vi blir gamla och grå.

Det finns även tid för att omfamna tillökningar i form av bebisar, husdjur, nya gitarrer och byxor. Jag hoppas att året 2009 blir ett omfamningens år!

Jag önskar mig själv och er andra stabilitet, för det behövs. En chans att andas ut och inte oroa sig så mycket. Inte för att ni ska ligga och lata er, det blir ingen lyckligare av, men prioritera rätt och känn efter.


Tack alla ni som följt min blogg såhär långt. Jag önskar er läsare, typ fem st, ett riktigt gott nytt år med önskan mången förnöjsamheter och framgång med vad ni nu kan tänkas pyssla med.

Varför sitter jag här nu? Sängen ropar: Kom och ta mig!
Jag svarar med att jag inte orkar just nu. Jag har huvudvärk. Huset låter konstigt och det är bra grejor på tv:n. Jag funderar på att börja betala tv-licens. SVT är bra!

Prata..reflektioner kring kvällens prat.

Jag gillar att prata med människor. Samtal med substans. När man kan säga saker till någon, utan att denna någon blir rädd. Jag ska också skaffa mig mustasch. En avskräckande jävel. Ett socialt filter som håller borta allt det som är ytligt. Precis som bardvalar filtrerar bort vatten för att komma åt små kräftdjur och plankton.

Jag gillar att prata med människor. När man på en kväll räddar världen runt ett köksbord. När man faktiskt får prata om vad som helst, utan att någon påpekar hur jävla oparty man är för tillfället. Ur allvar föds en naturlig komik som varar längre än allt kallprat.

Jag gillar att prata med människor, utan att känna mig dum. Med människor som är tillräckligt smarta för att inte döma. Med människor som är tillräckligt smarta för att inte visa sympati genom att snällt prata lite extra med mig bara för att jag råkar hålla käften.

I kallpratets värld finns det koder och former som är lika utarbetade som en actionrulle från staterna. Det är inte fel att luta sig tillbaka på dessa, men palla. Jag pallar inte, men jag kan beundra de som gör det. Jag har verkligen svårt att dölja mitt ointresse som ibland kan övergå i nervositet. Ibland vet jag ärligt talat inte vad som är vad.

Dansgolv är kul. När man dansar med sina bästa vänner bara för att det är roligt och inte för att se så snygg ut som möjligt. När folk försöker se snygga ut på allvar och om någon av dessa närmar sig mig dansandes skuttar jag gärna iväg därifrån till baren. Ska man vara snygg tillbaka då? Ge mig ett uppriktigt leende, en allvarlig blick, eller ditt telefonnummer! Då snackar vi!

Oj, en händelserik juldag och en annandag med eftertanke. Idag är det en ny dag/natt. Jag råkade läsa några avsnitt ur min dagbok från gymnasiet. Det är intressant att se hur mönster upprepar sig. Svårt att bryta gamla vanor. Händelseförloppen runt omkring återupprepar sig också. Idag kan jag skratta åt det. "Nu var det dags igen, hehe" typ

Det speglas ju som bekant i alla kreativa processer. Det är ju inte nödvändigtvis fel att skaffa sig en egen stil eller trademark när en artist skriver låtar, eller en konstnär målar en tavla. Det både bekräftar och identifierar upphovsmannen. Risken är väl att upphovsmannen tröttnar på sig själv.

Om man som upphovsman strävar efter förändring så tror jag att förändringen måste ske på alla plan, inte bara vara knutet till skapandet, eftersom skapandet på ett sätt är en reflektion av den värld han/hon befinner sig i. Omvärlden är tyvärr inte en reflektion skapandet. Det hade förenklat en väldig massa. Det är väl därför folk läser fantasyböcker och kastar virituella snöbollar på facebook.

Att skriva en låt löser verkligen inga problem. Att skriva dikter löser inte heller några problem. Skrivandet kan däremot höja självförtroendet, men bara tillfälligt. Upphovsmannen får självbekräftelse genom en schysst synthslinga eller några balla och oväntade rim, eller typ vad som helst. Men när låten är klar så kommer inget att ha förändrats. Samma tomrum som efter roskildefestivalen eller att ha läst ut en bra bok.

Tiden läker ju alla sår, och vad man gör under tiden påverkar nog inte så mycket. Man kan diska,komponera, hångla, plugga, jobba, och titta på tv.

Imorgon är det...

Imorgon är det dan före dan efter dopparedan. Ja, doppa redan?? Julafton! Efter Jul tänker jag att våren kommer, men Januari till Mars glömmer jag gärna bort. Jättegärna! Hoppas att det blir en riktigt mild vinter. Den går väl fort över, vips så är det 15 grader och solsken. Så är det ju. Lite beslutsångest över framtiden. Det som är chockerande med lov är att det är såå jävla gött att vara ledig så att iallafall jag tänker att så här borde vara hela tiden. Äh, bara kämpa på en termin till, men jag har aldrig gillat att plugga. Men för att komma någonstans här i världen (viktigt) så måste det kanske göras.

Jag hatar papper!

Papper är som bekant bara i vägen.  Paper cuts är inte kul heller. Kolla bara! Jag råkade visst skära bort min underläpp när jag sorterade dem.

trött

Den här natten blir nog bra den med, fast utan mig, för nu ska jag sova. Bara sova och sluta leta fel. 

Vaffan!

Ja, inte för att det är någon nyhet för mig men jag måste få klaga. Den så kallade köksfläkten i köket fungerar inte som den ska i kombo med att jag gillar lax! Oset sprider sig över hela lägenheten och mina kläder luktar som en kombo av gammalt surt könsorgan och diabetes. Inte Ok! Under dagens utekväll lät jag fönstret i mitt rum vara öppet men aromen har satt sig in i väggarna, bara för att jag ville lyxa till det med en benig jävla euroschopperlaxkotlett. Nästa gång ska jag köpa en några jävla filéer istället, ty avsaknaden av ben är talande. Rensa fiskben gör man fan bara en gång om året och det är när man käkar lutfisk typ rätt snart. God Jul och gott nytt hår!

Osmakligt smakligt!

Idag på väg till skolan, såg jag något osmakligt i form av julbelysning på stadshusets fasad. Jag blev glad bara för att den var så ful men ändå lyste. Allt är verkligen inte guld som glimmar. Fula tomtar och renar kan också lysa. För att fortsätta i samma anda under dagen köpte jag billiga chips på lidl. Det blev dagens middag med mackor som komplement lite senare på kvällen. Allt behöver inte vara så jävla perfekt hela tiden. Jag orkade faktiskt inte laga mat idag. Gjorde klyftpotatis, jävligt lyckade sådana, igår. Chips är också potatis! Det finns tid för tysk köttfärs, dansk läsk med farliga färgämnen och fult ritade solar i mitten av teckningen, inte i hörnet,   i ett tillrättalagt land som Sverige. 

Jag blev så glad när jag såg julbelysningen idag och konstaterade att jag faktiskt cyklade förbi stadshuset. Jag har missat de stora bokstäverna som faktiskt anger vad det är för ett hus som jag svischar förbi varje morgon. Stadshuset i Malmö! Staffan i den stora världen mot nya äventyr. Det är så lätt att glömma bort. Att komma hit är nog det bästa och värsta jag har gjort och det i sin tur är ju skitbra. Pratade med en kompis som jobbar i Helsingborg men bor här i Malmö. Hon sa att hon såg coolt stressad ut innan hon skulle med tåget. Veckopendlare, stressad, cool och seriös. Jag kom på att jag kände likadant varje gång jag cyklar till skolan. Tajta byxor som konstigt nog hasar ner och blottar merparten av mina underkläder, ball jacka kombinerat med luvan på min hoodtröja utstickandes och ytterligare en ball "I dont give a fuck-mössa". En ball jävel helt enkelt som sticker till skolan för att plugga finkultur. Det dumma är att jag har en fet jävla ryggsäck där det står länsförsäkringar på, som antingen dödar coolhetsintrycket eller förstärker "I dont give a fuck-feelingen". Har iofs en mossgrön axelväska som jag använder lite då och då. Just det, jag har en cykelkorg på sidan. Mina balla vänner säger att jag ska ställa ifrån mig cykeln när vi är ute och går, ty det är inte sexigt när jag leder cykeln genom vimlet och stöter i folk och stolar på uteserveringar. Då säger jag  "men hur sexig är du din jävla hippie?!" 

 

Morgondagen

Längtar tills morgondagen är över. Då kan jag fortsätta att göra typ ingenting, men utan stress och press. 

Prioritering!

Jag är för fan inte lat. Jag prioriterar "fel".  Tänk att fel kan kännas så rätt!! Man ska fan ta mig göra det man vill, så länge ingen skadas fysiskt och inte alltför mycket psykiskt. Sköt dig själv men skit inte i andra! Jag sitter här, klockan närmar sig 5 på morgonen och guess what! Jag älskar det! 

Natten

Natten tog slut, ja även den

Det verkar som om det alltid blir morgon igen

Men det kommer väl nya nätter antagligen

Men inte på ett tag och inte den

Deo och dagens första snus!

Mitt självförtroende sitter i mina armhålor. Jag hatar att lukta illa. Jag inbillar mig att jag inte har speciellt stark kroppslukt och duscha gör jag bara om jag absolut måste. Med andra ord, deodorant är det som får mig att lukta gott. Renlighet är så 1950-1989, men lukta gott är ett måste. Eller iaf inte lukta illa. Igår var min deo borta. Nu har jag hittat den och efter användning och dagens första snus är jag återigen redo att möta världen!

Förändringar

Mina damer och herrar! Förändringar och tankar beror oftast på omständigheter. Läs på lite om er omgivning, hitta lite fasta hållpunkter..(heter det så?) i livet så löser det sig. Om man vill progressa hela tiden, vilket ligger i vår  natur, ta er tid att stanna upp och lyssna till "robins" sång vid nattetid, likaså en och annan förvirrad "blackbird" i november. Han tror att det är vår men tji fick han. Ja, jag pratar om han, det är biologi mina damer och herrar, inte genusperspektiv. Finns dock grabbar som ruvar ägg och väntar på att något ska kläckas. Mina damer och herrar. Naturen bjuder på fasta hållpunkter om det är det ni letar efter. Typ som att plocka kantareller i aug eller skriva låtar i september. Säsong, mina damer och herrar! Säsong! Fred ut!   

vet inte!

Vet faktiskt inte hur jag ska göra. Vad är det som säger att det blir bättre? Jag vet att allt hänger på mig. Det är skönt iallafall, att veta det. Utesluter det ena det andra? Jag vill kombinera. Vill jag det sen? Jag vill göra det jag vill göra och jag vill göra det nu och för alltid, med den utveckling som finns där.  Jag ser fördelarna med att stanna kvar. Borde bita i det sura äpplet och göra det till min grej, inte fly. Akademi vs Staffan 1-0 

Akademi+Staffan= ?

Kulturlumpen bryter ner för att bygga upp. Bygga upp vad?  

Nu jävlar!

Nu jävlar ska det bli ändring på mitt skolarbete. Motivationen skall tvingas fram. Fast oftast är det ju inte så.  För det mesta går jag runt och tänker "nu jävlar!", utan något direkt mål eller riktning. Det känns ju bra för stunden men efter ett tag så är det tråkigt att tänka "nu jävlar!" 

Det är så lätt att tankarna går över till, "nu jävlar skiter jag i allt, börjar jobba och bli bitter". Det är bättre att vara bitter än stressad. Neeeee...det ska nog ordna sig det här, säger jag och menar det faktiskt. 

Latmaskars biljett!

Man ska vara snäll mot andra, men framför allt mot sig själv. Oavsett vad som händer så är det du själv som är din livslånga kamrat. I den bemärkelsen så är man ju alltid, ensam, eller själv, eller vad man nu vill kalla det. Ok, yttre faktorer kan trycka ner en person men även stärka. Det är inte alltid så lätt att tänka positivt i alla lägen, då är det lättare att skylla på andra. Det beror på vad man har för läggning. Vissa suger åt sig allt och klandrar sig själva, andra hittar hela tiden förklaringar utifrån. Tillhör nog den senare kategorin och det är nog inte så bra. Hemligheten är väl att inte vara för hård mot sig själv, även om omgivningen ställer krav. Klart att omgivningen har rätt att ställa krav, det är ju till och med bra. Men , inga men..hehe. Det finns ganska många "men" om man är bra på att leta efter dem. När jag inledde föregående mening så kom jag på mig själv att börja skriva något slags försvarstal till mig själv och min prestationsförmåga vilket sammanfattar att jag helt enkelt inte lever som jag lär. Jag lever som jag är. Dessa rader är ju också på sitt sätt en avledningsmanöver. "Hejsan! Jag är medveten om att jag är på ett speciellt på grund av det här och det här, men jag vet att man ska se till sig själv istället för att skylla på andra, därför skriver jag i detta nu om detta, för att bevisa orsak och verkan. Ojoj vad det är jobbigt med omställningar, bäst att jag sover länge imorgon så jag inte blir så trött blabla"

Min biljett till en skön soffa, eller en kontorsstol och evigt slösurfande. 

Det är så lätt att säga rätt saker i rätt sammanhang bara för att man vet vad som förväntas sägas i en viss situation utan att det egentligen finns en känslomässig koppling till det som sägs. Ne, nu måste jag fan sofva!