I min gamla blogg så lade han upp ett gästinlägg som var så härligt att jag nu är tvungen att lägga upp "Vagnen" igen. Tack Anders, för att du återigen berikar mitt och mina läsares liv med denna fina text!
Vagnen
Med snorkråkorna hängandes tätt i näsan och dom nyinköpta mjukisarna uppe i hakhöjd slog jag in den sista spiken på “vagnen”. Mitt hybrisprojekt som hade tagit all ledig tid och fått traktens skrotsamlare att skriva arga insändare till lokaltidningen stod nu äntligen klart.
Vagnen stod för något nytt, vackert och stort i mitt liv. Förändringens tid var här. Det hela började som vilket vanligt kojbygge som helst med rostiga spikar och värkande händer. Allt eftersom bygget skred vidare kom kvarterets barn med idéer och synpunkter. Nästan allt flög mig förbi förutom när min kompis Mikael en dag kom med den briljanta idén att vi skulle fästa hjul på kojan. Vilken grej! Jag menar, vem skulle tacka nej till en mobil koja som man kunde dra och ankra utanför skolan. Vid husknuten till någon härlig tjej som man hade spanat in. Eller vid konsum för att sälja prylar. Det var bara att beordra truppförflyttelse för nästa äventyr. Nu blev det aldrig riktigt så. Kojan fick sina hjul, men var för tung för mina stackars pojkarmar att dra. Så nära men ändå så långt borta. Den stod nu där och såg lite halvt om halvt utvecklingsstörd ut kontra husvagnscamping med sina skeva hjul och rostiga spikar. I stället för ett mobilt fort så slutade vagnen som ett lager på gården. Först till fulla hinkar med bär och diverse skrotprylar. Sedan till folköl och sprit.
Jag kommer aldrig att glömma dig vagnen! Hoppas att vi kan rulla gatan ner någon dag tillsammans bara du och jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar