Jag blir så glad.

Ljuset i tunneln finns där någon jävla stans. Jag ser det äntligen. Trött av sol, plugg och bärs sitter jag och suger på en prilla. Sängen ropar efter mig och jag ska svara den, men tills vidare så ber jag den hålla käften. Idag gick jag upp tidigt och har för ovanlighetens skull inte sovit middag. Ibland när man tänker tillbaka på sommaren, julen eller någon annan högtid så blir man ju oftast glad och nostalgisk. Man förstärker bilden av hur det faktiskt var, men idag satt jag mitt i sommaren och hade vett att njuta, där och då, här och nu.

Jag har till och med fått lite färg.

Jo, men fan!

Jag ska nog hinna ändå. Tanken på att sommarlovet typ börjar i mitten av maj gör mig glad.

Trevligheter

Fan, jag kan inte plugga. Det finns alltid en ursäkt för att inte plugga, det finns alltid något som kommer emellan. Imorn! Dåå jävlar. Jag vet att jag säger för mycket ibland, (ofta) men jag tror faktiskt att jag kommer att plugga. Eller imorn, ska jag, för annars är det kört. Jag får skita i att sova. Ne fan, jag börjar idag, nu, inatt. Förlamande jävla stress. Inte sköj just nu. Mitt "nya" liv med inrutade rutiner med åttatimmars, eller iallafall femtimmarsarbetsdagar får börja till nästa höst. Eller nästa igen..jag vettefan. Mycket snack och lite hockey. Jag blir så trött på mig själv. Jag måste säga ifrån.

vill hänvisa kort..

till inlägget den 23 december..eller fan...jag copyandpejstar! Ja, loov är förödande, men helt underbara, och nu är det uppenbarligen vips 15 grader och solsken. Allt annat är dock sig likt.

den 23 december 2008

Imorgon är det...

Imorgon är det dan före dan efter dopparedan. Ja, doppa redan?? Julafton! Efter Jul tänker jag att våren kommer, men Januari till Mars glömmer jag gärna bort. Jättegärna! Hoppas att det blir en riktigt mild vinter. Den går väl fort över, vips så är det 15 grader och solsken. Så är det ju. Lite beslutsångest över framtiden. Det som är chockerande med lov är att det är såå jävla gött att vara ledig så att iallafall jag tänker att så här borde vara hela tiden. Äh, bara kämpa på en termin till, men jag har aldrig gillat att plugga. Men för att komma någonstans här i världen (viktigt) så måste det kanske göras.

Anders L

Jag kikade in på Anders statusfält på facebook. Där hade han länkat till baddaren.se

I min gamla blogg så lade han upp ett gästinlägg som var så härligt att jag nu är tvungen att lägga upp "Vagnen" igen. Tack Anders, för att du återigen berikar mitt och mina läsares liv med denna fina text!

Vagnen

Med snorkråkorna hängandes tätt i näsan och dom nyinköpta mjukisarna uppe i hakhöjd slog jag in den sista spiken på “vagnen”. Mitt hybrisprojekt som hade tagit all ledig tid och fått traktens skrotsamlare att skriva arga insändare till lokaltidningen stod nu äntligen klart.

Vagnen stod för något nytt, vackert och stort i mitt liv. Förändringens tid var här. Det hela började som vilket vanligt kojbygge som helst med rostiga spikar och värkande händer. Allt eftersom bygget skred vidare kom kvarterets barn med idéer och synpunkter. Nästan allt flög mig förbi förutom när min kompis Mikael en dag kom med den briljanta idén att vi skulle fästa hjul på kojan. Vilken grej! Jag menar, vem skulle tacka nej till en mobil koja som man kunde dra och ankra utanför skolan. Vid husknuten till någon härlig tjej som man hade spanat in. Eller vid konsum för att sälja prylar. Det var bara att beordra truppförflyttelse för nästa äventyr. Nu blev det aldrig riktigt så. Kojan fick sina hjul, men var för tung för mina stackars pojkarmar att dra. Så nära men ändå så långt borta. Den stod nu där och såg lite halvt om halvt utvecklingsstörd ut kontra husvagnscamping med sina skeva hjul och rostiga spikar. I stället för ett mobilt fort så slutade vagnen som ett lager på gården. Först till fulla hinkar med bär och diverse skrotprylar. Sedan till folköl och sprit.

Jag kommer aldrig att glömma dig vagnen! Hoppas att vi kan rulla gatan ner någon dag tillsammans bara du och jag!

Friday Im in love

Det är fint att vara kär för en dag. Eller iallafall bete sig som om man vore det. 

Jag har inte gjort mig förtjänt av ett långt sommarlov det här läsåret, men jag kommer ta emot det med sjukt öppna armar. Jag kommer omfamna lovet med all samlad förvirring, försovning, förtjusning, förvåning, förundringar, förutbestämt tonmaterial, förhud, förkyldning,förklaring, förlikning, för stunden, förberedelser, försoning, förlåtande, förutfattade meningar, för fan och en för alla, alla för en.

En bakfyllevals jag skriver

Det var ju en dag igår

Med dans och rusets iver

Som sätter sina spår

                                          

Sommarlov!

Ja, i vanlig ordning tar jag ut sommarlovet lite i förskott. Inte bra, inte just nu!
Snart får jag besked. Hoppas ändå.

Distraktioner!

Jag längtar efter köksbord

Jag längtar efter lugn och ro

Jag längtar efter sinnesfrid 

så jag kan börja plugga

Ansiktsbok förföljer mig

likt min egen skugga

För full!

Av det lilla sunda förnuft jag hade kvar, så förvaltade jag det väl.
Jag tog mig hem "i tid"

Linssoppa och kladdkaka

Tack snälla Emelie för ditt trevliga besök och välkommen tillbaka! Du är bra på att hacka. Lök alltså.

Valet och kvalet inför kvällens festligheter. Känner nästan för att stanna hemma. Bakpulverförgifta mig själv med kladdkakan. Nu är påsklovet snart slut, men det är fan inte långt kvar till sommaren. Yes asså!

trött

Jag mår rätt bra nu. Det jag saknar ibland är att kunna släppa loss, dansa nykter, sjunga högt. Skita i hur jag ser ut, framställs, skita i vad jag säger, eller säga fel utan att bli rättad. Det värsta är när man säger något som är ett till synes uppenbart skämt, men folk fattar inte och gör sig lustig över detta. Jag tycker inte om när man tvingas in i ett klimat där man tvingas vara otrevlig själv. Jag vill bara kunna slappna av och bara vara sega Staffan utan att oroa mig för omgivningens reaktioner, som mestadels  finns i mitt huvud men även en smula av i det verkliga livet. Jag pratar gladeligen skit om andra, men helt uppriktigt är jag rätt skraj för att bli utsatt för det själv. 

Den vanliga klyschan är ju att " Jag bryr mig inte om när folk snackar skit om mig, eftersom jag snackar skit om andra", men jag undrar hur många som egentligen tycker så. 

Jag kan inte bestämma mig om jag ska sluta snacka skit om folk eller inte.  Svårt att definiera vad som är skitsnack, verklighet och skämt så jag vet inte riktigt vad jag ska sluta med. 

Uppriktighet är bra. Fast ibland ändras ju uppriktigheten efter vad man tycker och åsikter kan ju ändras. Det är fördelen med skitsnack. Att inte låta ens egna felaktiga åsikter komma fram. Men förutsättningen för att det ska vara fördelaktigt att snacka skit är ju att åhöraren fattar att det faktiskt bara är skitsnack.

En sak som jag kan kräkas rätt hårt över är när folk, även jag själv, framställer sig själva som bättre genom att påpeka en dålig egenskap hos någon som påpekaren egentligen innehar själv.

Nåväl, det är vår, jag mår bra, eller iallafall helt okej. Skitsnackavstickaren var nog bara en liten självrannsakan. Men..ja uppriktighet är bra. Säga ifrån om det är något som är galet. Elementärt mina kära vänner och läsare!

Rolig helg!

Du ljuva natt

Du gråa dag

Du kom och befriade mig

Trots solsken

Gjorde mig vild och galen

Så genomsyrar den allt

Gjorde mig till den jag vill vara

och gör mig till den jag inte  vill vara