Tusse!

Skönt att komma ut till Haverdal igen. Få äta sig fet. Maten tar aldrig slut, men jag vill bara ha mer och mer. Mat är fan gött! Jag vill komma upp ett snäpp i mitt matlagande. Börja göra mer avancerat..eller iallafall testa något nytt. Klart att klyftpotatis är gott, men jag vill lära mig göra såser och skit, från grunden, inläggningar och sylt. Och det är ju inte så svårt heller, men det är inget man gör..eller inget man orkar. Men nu vill jag faktiskt.
Hörde precis Tusse jama utanför. Hans tidigare goda hull har försvunnit från ryggen och ansiktet. Allt fastnar runt magen. Han är halvvägs mager, halvvägs fet och han har problem med sina leder. Sista sommaren med Tusse, har jag tänkt i ett par år nu, men nu är det nog sista sommaren. Hans jamande skrämde iallafall väg en inkräktande katt. Det är uppenbart att Tusse..ja, Tusse hade fått stryk, men han är en värdig man med pondus och erfarenheter som får det mest rutinerade Lodjuret att framstå som en kattunge. Med sina 17 år är han nog den äldsta katten i kvarteret.